1: Dakota - Stereophonics

Som du väntat. På något oväntat. Walesiska rockbandet Sterephonics kan knappast storskryta med stora hits, inte ens i hemlandet. Handbags & Gladrags, Have A Nice Day och Maybe Tomorrow, som senare hördes i sluttexterna till filmsuccén Crash kanske en del minns däremot. Men utan tveksamhet är det grandiosa indierocklåten Dakota som är mest skarpskuren. Låten blev bandets första etta på Englandslistan och den rönte även framgångar i USA. I Sverige tyst. Och jag tyckte om den vid första lyssningen, inte mer än så. "Tja, den är ju okej", tänkte jag. "Hm, vänta, den har nåt", efter fjärde lyssningen. Sedan växte den till att bli en av mina favoriter från 2005.

När jag satt och gjorde den här 00-listan var det inte alls självklart vilken låt som skulle ta hem tronplatsen. Men låt efter låt föll, färre och färre stod kvar. Det fanns liksom ingenting i Dakota att kunna tycka illa om. Tvärtom. Bara att älska. Rysning i fem minuter.

That's it. Där har ni mina 100 favoritlåtar. Och 198 andra låttips förstås. Tack alla som följt med i nedräkningen. Och GOTT NYTT DECENNIUM!.

Dags att hitta nya favoriter.

2: Powder Blue - Elbow

Då så. De senaste 10 årens näst bästa låt är Powder Blue med Elbow. För mig finns det så mycket känslostämningar, minnen och tankar kopplat till det här. Alldeles för mycket för att beskriva här. Britterna i Elbow har jag sällan lyssnat på förutom just i den här sällsynt vackra och pianodrivna guldklimpen till låt. Men som jag lyssnat och låtit mig beröras.

Sommaren 2001. Innehållslös, tom, grubblande, förvirrande, olyckligt lycklig, Linda Sundblads Ketchup-röst i öronen, lättande, befriande, högt uttalade ord när gräsklipparen överljudade. Hösten 2001. En fortsättning. Stärkt, övertygad, brutal. Powder Blue var stärkande i det stora språnget. Längesen nu.

"Stumble through the crowds together
They're trying to ignore us. That's o.k.
I'm proud to be the one you hold when the shakes begin
Sallow skinned, starry eyed, blessed
In our sin"

2001 var verkligen ett mörkt musikår, men ljusglimtar finns:
>> "Eternity" - Robbie Williams (2001)
>> "October Swimmer" - JJ72 (2001)

3: Into The Sea - Sivert Høyem & The Volunteers

Bokslut nu för 2007 och det är en norsk flagga som får höjas högst. Into The Sea är ingen hitlåt, knappt spelad alls här i Sverige och snabbt undanröjd av menlös musik. Oförlåtligt. Sivert Høyem, tidigare sångare i Madrugada, har en gudabenådad röst. Vacker, själfull, djup, stark och trygg. I böljande Into The Sea kommer den till sin fulla rätt och sköljer över mig.

2007 är alltså bästa musikåret. Men mitt liv innehöll också höstdagar i Göteborg, sommarnätter i väst, efterfesteufori, kräftskiva i nordost och mycket mod.

Två brudar vars hits jag föll för under 2007:
>> "No One" - Alicia Keys (2007)
>> "Say It Right" - Nelly Furtado (2007)

4: Red - Daniel Merriweather

Få timmar kvar nu av året. Och nu slänger jag ut även 2009 helt. Daniel Merriweathers Red är nämligen årets finaste låtpärla och 00-talets 4:e bästa låt. En hänryckning. Daniel sjunger rakt från en trampad hjärtmuskel i Red om att bli lämnad, känna sig maktlös och näst intill förnedrad. Ännu ett klassiskt tema såklart, men för mig blir aldrig Red klyschigt eller tomt. Jag tror på varenda ord. Australien slår som vanligt i underläge, och överraskar.

2009 är förbi. Det är nästan för tidigt för att få tillräcklig distans, men korta ord är sommarkurs, Berlin, sommarlättja, spontana tåg, spontana fester, mera tåg, Stockholm och stöttning.

Popfavoriter att också minnas från året som just gått:
>> "Love Child" - Fibes, Oh Fibes! (2009)
>> "Mykonos" - Fleet Foxes (2009)

5: With Every Heartbeat - Kleerup feat. Robyn

Robyn är, som jag tidigare nämnt, det största Sverige har att erbjuda musikvärlden. Och som allra bäst var hon ju i den här briljanta electropopballaden. Okonventionellt uppbyggd, ärligt menad och små, små detaljer som utgör dess stomme. With Every Heartbeat blev 2007 Robyns första englandsetta, och naturligtvis även Kleerups första. Kleerup har fortsatt låna in populära sångerskor, men aldrig har han uppnått samma glöd som med Robyn. Precis som med Agnes Release Me, som ju också var en stor hit i England, upptäckte fler svenskar låten efter den internationella succén. With Every Heartbeat är en sann, svensk popklassiker. Decenniets bästa svenska låt.

Dess status visas inte minst i alla möjliga covers. Jag har hittat två favoriter:
>> "För Varje Hjärtslag" - Anna Järvinen & Annika Norlin (2007)
>> "With Every Heartbeat" - rchallen på Youtube (2007)

6: The Blower's Daughter - Damien Rice

The Blower's Daughter är ett lysande soundtrack till dramat Closer. Filmen når aldrig samma höjder som Damien Rices låt. Aldrig.

"Oh, did I say
That I loathe you?
Did I say
That I want to leave it all behind?
I can't take my mind off of you.."

Jag sitter här och försöker beskriva, bedöma och värdera låten, men orden tar slut. Ibland talar låtarna bättre för sig själva. The Blower's Daughter behöver ingen motivering, den borde vara uppenbar.

2005 ska faktiskt inte helt avslutas än för det finns en låt kvar. Låt mig ändå redan här kort beskriva det stillsamma året. Morbror igen, sällskapsspelskreativitet, lata sommardagar i gröngräset, Göteborg, dagbok. Och bästa nyårsfesten.

Icke att förglömma från ett ovanligt bra musikår:
>> "Hard To Beat" - Hard-Fi (2005)
>> "Human" - Carpark North (2005)

7: Crosses - José Gonzalez

"Don't you know that I'll be around to guide you
Through your weakest moments to leave them behind you
Returning nightmares only shadows
We'll cast some light and you'll be alright for now"

Dofter. Ljuset. Stämningar. Crosses är min sommar 2003 komprimerat i under tre minuter. Så fort José slår an strängen på gitarren kastas jag våldsamt tillbaka genom händelser, minnen och år. Även vänner finns där som inte är kvar lika nära idag. Såklart spelar sådant stor roll för hur mycket jag älskar en del låtar. Musik ska ju få ha den rollen i en livspjäs. Crosses är så ljuv, så ljuv.

Sommaren 2003 var händelserik och betydelsefull nolltre. Flytt hemifrån, flytt tillbaka, frihet, starka vänskapsband, gemenskap, sommarfester, smaklöshet i tapetval, fula möbler, småstadsliv.

Sommaren lät jag även ackompanjeras av:
>> "The Botten Is Nådd" - Timbuktu (2003)
>> "Save It For A Rainy Day" - Jayhawks (2003)

8: Trouble - Coldplay

En del band blir inte bättre än vid debuten. Det är precis som om framgången dödar något, att det blir för uttänkt och för polerat efteråt. Inte att det blir dåligt, men det blir inte.. samma. Coldplay har ju ett helt fantastiskt decennium bakom sig med startskottet i 2000. Fantastisk musik rakt igenom, men aldrig har Chris Martin och grabbarna varit bättre än på första plattan Parachutes. Lågmält, anspråkslöst och sprött. Allra finast är pianoplinket i Trouble. Bästa låten från 2000 och decenniets 8:e bästa låt.

Hejdå till 2000 som i backspegeln ser musikstarkt ut. För mig innebär 2000 lite kort sista familjechartern, en grå minnesvärd utflyktsdag till tranorna och inte minst starten av mina personliga topplistor. Ett stillsamt och tonårsgrubblande år.

Den 3 januari 2000 gjorde jag min allra första personliga topplista i den form som finns än idag. Nu har jag gjort 1205 sådana listor. Det här är ettan och tvåan från första listan:
>> "Born To Make You Happy" - Britney Spears (1999)
>> "The Games We Play" - Andreas Johnson (1999)

9: Calleth You, Cometh I - The Ark

Och nu släcker vi ner neonskylten för 2002. Äran att släcka får The Ark med deras bästa 00-låt Calleth You Cometh I. The Ark gör stora, episka och dramatiska låtar. I Calleth You, Cometh I kryddas detta med nostalgi, kärlek och längtan. Det är här är inte en låt som långsamt och smart uttänkt byggs upp mot något större, utan Calleth You, Cometh I är rakt på. Rakt på och rätt in.

2002. Ett av mina brytår. Studenten, stapplande jobbsteg, morbror, sista julen i järnvägsknuten, sötbad i barrskog och en vilja att komma någon annanstans.

Ur 2002-förrådet vill jag lyfta fram och ficklampsbelysa dessa:
>> "Answering Bell" - Ryan Adams (2002)
>> "Say Something" - Haven (2002)

10: Hurtful - Erik Hassle

Det här var ju nästan bara min låt. Rätt länge. Men så började radion snappa upp, media upptäckte den röda soulkalufsen och England började dra i Hassle-armarna. På våren 2008 surfade jag runt på nätet och såg att Metro Challenge-tävlingen var avgjord. Joakim & Joel vann med Ser Jag Tjock Ut I Den Här, en kul låt som inte gav väsen av sig alls. Hurtful kom 3:a. Det såg ju onekligen mörkt ut, men jag fullständigt kapitulerade för både låten och Erik. Egentligen är Hurtful ett rätt enkelt musiksnickeri med en hört-det-förut-text, men vissa låtar bara har "det".

Nu drar vi för gardinerna helt framför 2008. Hurtful är således min favoritlåt därifrån. Vad ska jag mer minnas? Sambo-i-en-tvåa, Köpenhamn, ensamarbete i sommarnätter, separation, barntester, lycka över spröjsfönster och en vintrig nyårshelg där året fick tillåtelse att skrikas ut.

Sista möjligheten att uppmärksamma ytterligare två 2008-låtar:
>> "Fascination" - Alphabeat (2008)
>> "The Mess You Left Behind" - Oh Laura (2008)

11: Be Mine - Robyn

Robyn är 00-talets stora popdrottning för mig. Inte bara med svenska interna mått. Hon är största kvinnliga stjärnan i världsmått, vilket kommer göras än mer tydligt på nyårsafton. Be Mine är en så stor låt. Superlativen börjar kännas trötta och det är svårt att uttrycka den kärlek jag känner för enskilda låtskatter, men stråkarna, texten, nerven och intensiteten gör Be Mine så jäkla härligt hjärteblödande. Bittersött. Be Mine släpptes här i Sverige som singel i mars 2005, men albumet lanserades sedan åratals i efterhand i England och USA. Därför har livslängden varit lång. Inte mig emot. Robyn, som ju under 00-talet också blev skivbolagschef över sig själv, är vår största internationella stjärna. Jag är så stolt.

Såklart måste jag även bjuda på mer Robyn från hennes succéplatta:
>> "Who's That Girl" - Robyn (2005)
>> "Handle Me" - Robyn (2005)

12: The Burden - Weeping Willows

Det är förargligt att det inte går finna bättre videoklipp till en så fantastisk låt som Weeping Willows The Burden. Weeping Willows såg ni redan på 49:e plats med I'm Gonna Let Love Find Me, men ännu bättre är den här sorgfyllda låten om tvivel, svartsjuka och förlorat kärlekshopp.

"Jealousy is such a heavy burden
Sneaks into my soul and never sleeps
I've gotta hear you whisper it to me
That you still love me"

Tunga ord från ett band som aldrig gjort anspråk på att låta glättiga, lättsamma och tjofadderittan. Tvärtom. I The Burden omnämns även de gråtande pilträden stilfullt i den inledande versen. Låten är den 3:e bästa från 2007. Vilka två kan tänkas återstå?

Varför inte två bortglömda svenska band med one-hit-wonders?
>> "I'm Stupid (Don't Worry 'bout Me)" - Prime Sth (2001)
>> "Tell No One About Tonight" - Le Sport (2005)

13: VinterNoll2 - Kent

Sist ut med Kent: VinterNoll2! Oväntat förstås. Du kan leta förgäves efter låten på någon av Kent-skivorna, den finns enbart på en dubbel A-singel tillsammans med mer lättsmälta och mjukare FF. Det här är hårdare, kantigare och kentigare. Kent i sitt esse!

"Och dom säger att stan blivit tyst och ful och öde, älskling
Att det kommer bli en lång, kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter"

Och när känns en sådan här låt mer passande än just nu i en iskall VinterNoll9? 2002 stänger vi inte till riktigt än, eftersom ytterligare en svensk stor poplåt finns längre upp.

Vinter, vinter, vinter. Snöbollskrig med Gwen och Josh:
>> "Winter In The Hamptons" - Josh Rouse (2005)
>> "Early Winter" - Gwen Stefani (2008)

14: The Wild - Kristofer Åström & Britta Persson

2006 är stängt och nu ska vi även stänga till popåret 2004 helt. Allra sist och därmed bästa popsmycket från nollfyra är The Wild med Kristofer Åström och Britta Persson. Britta har jag faktiskt aldrig riktigt fastnat för när hon gör sina sologrejer, men här tillsammans med Åström skapas dynamik. Javisst, det är ännu en lågmälg och melankolisk popvisa. Vågade du kolla in videon? Den är rätt märklig med Kristofer och Britta stekta över öppen eld. Jag återupplivar gärna duon igen.

Hejdå 2004 alltså. Ett år där jag badade vid Copacapana och picknickade en del i Slottskogen. Göteborg, stadigt jobb, Gretas, saltvatten.

George Michael och Christian Walz imponerade också stort på mig 2004:
>> "Amazing" - George Michael (2004)
>> "Never Be Afraid Again" - Christian Walz (2004)

15: Hometown Glory - Adele

Åh, lilla Adele. Så fint, så rakt-in-i-hjärtat, så själfullt. Det dök ju upp ett gäng sådana här retrotjejer under decenniets senaste år. Amy Winehouse först, därefter ett pärlband av yngel. Adeles aura skimrar, i jämförelse med Winehouse och Jenssen, av större oskuldsfullhet och jordnärhet. Och det där jordnära, enkla och känslan av äkthet gillar ju jag. Hometown Glory är så stämningsfull och vacker. Den känns. Adele var 20 år när genombrottet kom i fjol. Otroligt.

Adele för hela slanten:
>> "Chasing Pavements" - Adele (2008)
>> "Cold Shoulder" - Adele (2008)

16: Sweet Marie - Timo Räisänen

Återigen till bästa året 2007 som ännu inte är dags att slutföras. Timo Räisänens Sweet Marie är nämligen "bara" 4:e bästa låt, trots en hedersvärd 16:e plats. Det säger mycket om nollsju. Sweet Marie visar att kort och koncist kan vara krutfylld kärlek. Timo Räisänen har totalt tveklöst aldrig varit bättre än just så. Låt mig aldrig tröttna på den desperation, besvikelse och skuldkänsa Timo sjunger ut med hela hjärtat sitt i den här popdängan.

"I've got so many worries I'm afraid my head will explode
I'm doing everything to help you get away from this load
It's hard and complicated but I never learned your code
Your code
Your code
Your fucking code"

Timo kan jag tacka för mer än så. Faktiskt. Därför bjuder jag inte bara på Timo här..
>> "Lovers Are Lonely" - Timo Räisänen (2004)
>> "Crayons" - Markovic (2007)

17: Get Up - Fibes, Oh Fibes!

Sjutton. Nu är det verkligen inte långt kvar till tolvslaget och avslöjandet av 00-talets bästa låt. Att rangordna i övre skiktet var svettigt och i vissa stunder kan jag till och med tycka att en låt på 17:e lika gärna kunde vara 1:a, men nu måste ju de sista agnarna sållas från det finaste vetet. Kliché! Någon skulle säkert också kalla just Fibes, Oh Fibes! för kliché eller pastisch. I år fick de stora hits med Love Child och Run To You, men helt klart skönast var killarna i Get Up från 2006. En höstlåt som gjorde löven färgstarkare, luften högre och känslostämningarna lättare.

Därmed stänger jag faktiskt 2006 helt. Get Up är bästa låten från det året jag bröt upp från barndomsstaden för andra gången och flyttade till östra Sverige. Nya vänner, psykologi, döden närvarande, Flamman-fummel, fjärilar, uppsägning, brutna band. Nåt sånt.

Nu ser jag möjligheten att till sist skramla fram ytterligare två 2006-favoriter:
>> "Incredible" - Shapeshifters (2006)
>> "Lillian, Egypt" - Josh Ritter (2006)

18: Not Tonight - The Deportees

Nu svänger det. Not Tonight i sällskap med den låt som jag lagt på 17:e plats är allra svängigast från de senaste åren. The Deportees låter som allra mest soul. Visserligen i norrländsk tappning, men skickligt och trovärdigt. Vissa låtar sätter sig inte alls vid första lyssning, går obemärkt förbi. Vid andra lyssningen, när man lärt känna den lite, så hittar man nåt. Sedan går det inte stoppa nya upptäckter och ännu mer rysningar. Not Tonight var en sån hit. Svensk falsettsoul i countrypopskrud när den är som bäst!

The Deportees har släppt tre plattor och Not Tonight är från hyllade debutskivan All Prayed Up. Jag bjuder därför på smakprov från deras senare album:
>> "Damaged Goods" - The Deportees (2006)
>> "When They Come" - Deportees (2009)

19: Going To A Town - Rufus Wainwright

"Tell me, do you really think you go to hell for having loved?
Tell me, enough for thinking everything you've done is good
I really need to know
After soaking the body of Jesus Christ in blood
I'm so tired of America
I really need to know"

Rufus uttrycker här hur trött han är på sitt Amerika, vilket ju också kan ses symbolisera önskan om att kapa de där negativa känslobanden som ofrånkomligt inverkar negativt på ens liv. Tolkningarna kan vara många. Rufus skrev i alla fall ihop den här fina balladen på fem minuter han plötsligt fick över. Det kanske oftast är de där låtarna som blir bäst; de spontana och känslomässiga direkt från ett värkande hjärta.

Inga amerikaner, men två andra killar med mycket piano i samma genrefåra som jag lyssnade på mycket under tidiga 00-talet:
>> "She Fell Into My Arms" - Ed Harcourt (2001)
>> "Spitting In The Wind" - Badly Drawn Boy (2001)

20: Be The One - Jack Peñate

Jack Peñate är ännu en ung begåvad popkille, nyligen fyllda 25. Jag upptäckte honom först 2007 i lågmälda Torn On The Platform, men det var först med ruffare, roligare och svängigare Be The One som jag vaknade till. Jag älskar Be The One! Blåset, rösten, rytmen, språket, melodin, gunget. Funk, soul och pop sammansvärjt. Genialt och fulländat. Årets näst bästa låt och decenniets 20:e bästa.

"Did we really, did we really fall in love?"

Ja, Jack!

Nej, Johnson och McManus når inte samma status, men här är mer Jack-pop:
>> "Sleep Through The Static" - Jack Johnson (2008)
>> "Bang On The Piano" - Jack McManus (2008)

21: Earl Grey With Honey - Loveninjas

Jag är ingen tedrickare, men lärde mig under tidigt 00-tal att uppskatta kaffe. Skulden bara måste läggas på äldreboendet jag arbetade på under några år. Men te? Nä, det funkar inte. Trots detta är Loveninjas charmiga popkaramell Earl Grey With Honey en av de senaste årens allra finaste låtar. Största hiten för det bandet blev däremot I Wanna Be Like Johnny C. Tyvärr är jag en av väldigt få som lärt mig tycka om telåten. Den är svår att upptäcka på nätet. Varken Youtube eller Spotify kan stå för tebjudning, men 30 sekunder kan du lyssna på här och en hel MP3 finns för nedladdning på deras hemsida.

Den som inte vill ha te kanske hellre tackar jag till svart kaffe eller fint vin?
>> "Black Coffee" - All Saints (2000)
>> "I Need Some Fine Wine And You You Need To Be Nicer" - The Cardigans (2005)

22: Sex On Fire - Kings Of Leon

Sex On Fire är bättre än den för svenskarna sent upptäckta Use Somebody. Amerikanska Nashville-rockarna Kings Of Leon, som jag under många år upplevde som rätt bleka, överraskade mig plötsligt i fjol. Sex On Fire går in under huden och sätter mig i ett tillstånd där tidsuppfattning upplöses den bara är. Sådant borde ju räcka till tronplats, men Sex On Fire behöver tid på sig för att bevisa att den håller hela vägen. Som ett årgångsvin. För kanske är det en årsslända?

The Killers och Kings Of Leon påminner om varandra, men här är också två amerikanska indierockband som jag lyssnat en del på under 00-talet:
>> "Nobody Move, Nobody Get Hurt" - We Are Scientists (2006)
>> "Hospital Beds" - Cold War Kids (2007)

23: Den Döda Vinkeln - Kent

Du & Jag & Döden från 2005 är måhända Kents mörkaste album hittills. Därifrån släpptes Den Döda Vinkeln som höstsingel efter vinterns Max 500 och sommarens Palace & Main. Kents senaste skiva, Röd, har ännu inte fått mig lika imponerad. Men Kent kan ligga, gro och växa med tiden. Och resa sig igen, som Fågel Fenix..

"Och där kommer dom jag ser dom mellan träden
Snälla kan du hjälpa mig att fly
Deras ögon är som mareld över världen
Jag kryper där i askan fågel Fenix född som ny"

2005 och en fantastisk musikhöst. Då lyssnade jag även på svenska texter av Mauro och Joakim:
>> "Fanfanfan" - Thåström (2005)
>> "Kall Stjärna" - Mauro Scocco (2005)

24: 1991 - Robert Svensson

Det är nog rätt typiskt att jag ska vaska fram gossar med helyllesvenska namn som Olle Nyman, Lars Bygdén, Anton Björkenvall, Jens Lekman, Kristofer Åström, Ulf Stureson och Andreas Sandlund. Och i år fann jag även Robert Svensson. Först i Young Enoughduett med Markus Krunegård, men sedan på egen hand i 1991 tidigt i år. P3, en kanal jag numera lyssnar allt mindre på, lät låten hamna på rotation och under sommaren kunde ni säkert också höra Broadwaypå FM-bandet. Men 1991 är helt klart bäst och decenniets 24:e bästa låt.

Robert sjunger om 1991, men Titiyo ville tillbaka ännu längre och Hello Saferide nöjde sig med att sjunga om 2006:
>> "1989" - Titiyo (2001)
>> "2006" - Hello Saferide (2006)

25: They're Building Walls Around Us - Moneybrother

Det är blåset och stråkarna som gör det. I Moneybrothers They're Building Walls Around Us i alla fall. Introt, verserna, den självklara refrängen. Moneybrothers bästa låt någonsin är näst intill fulländning. Dessutom har jag kunnat pröva dansfötterna till den och ger mig rätt att även utse den till en av 00-talets bästa floorfillers. På studentställen i Linköping åtminstone. They're Building Walls Around Us är 5:e bästa låten från 2005.

Tandställningar, juveler och pengar:
>> "Money For Nothing" - Darin (2005)
>> "Money Don't Talk" - Juvelen (2009)

26: The Arrival - The Attic feat. Therese

En sen kall eftermiddag i oktober 2006. De sista låtarna skulle gallras ut och jag satt i urvalsjuryn för första gången. Där låg The Arrival i högen, spelades, grep tag i mig och tog sig hela vägen in i Melodifestivalen. The Attic och Therese floppade, trots snygg show, i en delfinal. Men det blev en hit. Inte bara hemma hos mig, utan även på en del dansgolv och i fjol minns jag att ett gäng festivalnördar röstade fram The Arrival till bästa Melodifestivalslåten 2002-2008. Nu utser jag den till decenniets bästa bidrag i Melodifestivalen och 26:e bästa låten - alla kategorier. Det här dansar jag till.

Urvalsjuryn. Just det. Jag har även medverkat till att dessa sköna dansdängor fått tävla i Melodifestivalen:
>> "La Musica" - Verona (2007)
>> "Love Love Love" - Agnes (2009)

27: Oroshjärta - Tomas Andersson Wij

"Du vet dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen.."

Ännu mer svensk poesi i popform. Tomas berättade vid en konsert hur en liten flicka en gång bad honom spela den där låten hon tyckte så mycket om: Morotshjärta. Jag älskar den berättelsen. Inte minst för att det visar på barns världsbild som inte är lika uppfylld av grubbel, oro, ångest och ältande. Oroshjärta är en mitt-i-prick-tröstevisa till alla oroliga själar.

"Alltid nånting du gjort fel, nåt hemskt du sagt
Men ingen bryr sig som du gör, ingen människa väger alla orden
Och om nån ändå skulle göra det, ja, men låt då den stackaren göra det"

Jag vill tro att mitt morotshjärta var som starkast för ett tag sedan.

Hjärta och smärta:
>> "Shape Of My Heart" - Backstreet Boys (2000)
>> "This Is How A Heart Breaks" - Rob Thomas (2005)

28: Kevlarsjäl - Kent

"Sommartid
Jag är tystnaden och vinden
Mitt land är ditt land, allt är fritt
Sommartid
Jag är lyssnaren, som tårar mot din kind"

Kent är störst genom 00-talet för mig. Jag har liksom svårt att ogilla Kent, lägsta-nivån är så hög. Hagnesta Hill från 1999 ynglade av sig singlar under 2000. Inte minst den sårbart vackra Kevlarsjäl som fick bli mitt soundtrack en sommar när mycket annat stod stilla. Kent såg jag först live en vårkväll i Göteborg fem år senare. Kent når upp i maxkvoten på tre låtar här i nedräkningen, men Kevlarsjäl är längst ner i trion.

Varför inte mer själfullhet?
>> "Sweetest Soul Sensation" - Lightning Seeds (2000)
>> "Soul Meets Body" - Death Cab For Cutie (2006)

29: Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd - Lasse Lindh

Roger Pontare, Friends och Barbados. Den trion dominerade Melodifestivalen i början på decenniet. Där fanns också Rosanna Jönis, Crosstalk, Javiera och Molle med Ann-Louise Hansson. Snark. Men så hände något. Jennifer Brown, Lustans Lakejer, The Ark, Andreas Johnson och Caroline af Ugglas. Melodifestivalen blev inte bara folkligare, utan även creddigare och coolare. En magnet för hyfsat stora P3-stjärnor, vilket Lasse Lindh bevisar med två deltaganden två år i rad. Debuten i festivalen 2008 är allra finast. Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd har förutom en fin melodi en osedvanligt bra svensk text. Och känns äkta.

Lasse Lindh såg jag en höstkväll 2008 på Skylten i Linköping tillsammans med Jonna Lee och Firstnighter:
>> "Dried Out Eyes" - Jonna Lee (2007)
>> "Ain't That Right Virginia" - Firstnighter (2008)

30: Advertising Space - Robbie Williams

"There's no earthly way of knowing
What was in your heart
When it stopped going
The whole world shook
A storm was blowing through you"

Just vid 00-talets start började Robbie Williams bli riktigt populär som soloartist. Inte bara Take Thats gamla flickfans lyssnade på honom längre. I början på juli 2006 såg jag honom på Ullevi under en klarblå himmel. Det var magnifikt. Och det var där jag fick upp än mer ögonen för arenaballaden Advertising Space som skildrar Elvis Presleys stjärnfall. Robbies bästa låt under 00-talet. Den är inte lika omedelbar som Tripping, Feel eller Supreme, men står sig längst i den inre Robbie-konkurrensen.

..men jag bara måste uppmärksamma fler fina Robbie-låtar:
>> "Eternity" - Robbie Williams (2001)
>> "Tripping" - Robbie Williams (2005)

31: Summer Moved On - A-ha

I slutet på 90-talet köpte jag en alldeles egen CD-stereo med dubbelt kassettdäck. De där däcken fick slita minst lika hårt som den roterande CD-växlaren när jag snabbt skulle spela in mina nyfunna radiofavoriter. Ibland var det ju en jädra väntan på att få höra den där fantastiska låten igen. Skruvande fram och tillbaka på radion, brusande, fel station, skruva vidare, ha tur. Detta var 2000. Summer Moved On och dess bombastiska stråkar spelades till slut in på band. Jag var så lycklig. Idag, 9 år senare, är ju tillgängligheten större. Lite mer charmlöst.

2000 är ett bra musikår. Faktiskt. Från vårsäsongen bjuder jag också på lite brittisk vemodspop:
>> "A Song For The Lovers" - Richard Ashcroft (2000)
>> "You're Not Alone" - Embrace (2000)

32: I Mitt Andra Liv - Peter LeMarc

Ord egentligen överflödiga när ni själva kan se och höra Peter LeMarc berätta om hans bästa låt från 00-talet: I Mitt Andra Liv. Återkommande starka drömmar, barndomsminnen, en döende far, Tina och Yvonne. Peter LeMarc kände jag såklart till sedan tidigare, men det var med hans dystra skiva från 2003, Det Som Håller Oss Vid Liv, som jag fastnade på allvar. 2006 genomförde Peter LeMarc sin första livespelning sedan 1993. Stort för fansen förstås. Gamla som nya. I Mitt Andra Liv är från den ljusare skivan Kärlek I Tystnadens Tid från 2007.

Dessa två svenska låtar tillhör definitivt decenniets tvåhundra bästa:
>> "En Man Du Tyckte Om" - Bo Kaspers Orkester (2007)
>> "Stockholm I Natt" - Peter Jöback (2007)

33: Lauren Caught My Eye - The Crash

Finska britpopinfluerade The Crash finns inte mer. De splittrades i år. Det spelar egentligen inte så stor roll, allra bäst var killarna i början på 00-talet. Lauren Caught My Eye från 2002 är sockersött melankoli om hur den unga grabben blir förälskad i den äldre, coola tjejen. Allt förändrades, inget förblev detsamma. Konsten att glömma är inte alltid lätt. Och allt eller alla ska inte glömmas.

Enda gången den finska fanan får synas här i listan, men här är mer finskt i förbifarten:
>> "This Time" - 22 Pistepirkko (2001)
>> "Leave Me Alone" - Hanna Pakarinen (2007)

34: By Your Side - Sade

Det här är en fullträff till kärleksförklaring! Sade slog helt knockout på mig när hon framförde By Your Side i Sen Kväll Med Luuk under senhösten 2000. Få låtar har överlevt lika väl genom hela 00-talet, men By Your Side värmer, omfamnar och berör mig lika mycket ännu. Så enkelt. Så självklart. Nu har det varit tyst i många år om sångerskan, men i februari kommer äntligen ett nytt album.

Kvinnliga sångerskor föll jag sällan för under tidigt 00-tal och jag fick gräva ganska djupt för att hitta dessa:
>> "I Turn To You" - Melanie C (2000)
>> "It Feels So Good" - Sonique (2000)

35: Swing That Tambourine - Kristoffer Ragnstam

"You are probably the best thing that ever happened to me.."

Så inleds Kristoffer Ragnstams Swing That Tambourine som för mig är fyra minuters komprimerad poplycka. Mjuk i början, desperat och galen på slutet. Inte bara låten, utan även relationen till den. Eller relationer överhudtaget? Kristoffer Ragnstam klingar inte bekant för svenskarna, utan är ett större namn i USA efter att ha varit förband åt Debbie Harry. Han bevisar än en gång att svensk musik är allra, allra bäst.

2008 var ett osedvanligt bra popår. Mer svenska solostjärnor som skriver sitt eget:
>> "I Stand Here Still" - Tingsek (2008)
>> "Stopp" - Veronica Maggio (2008)

36: Oh Night - Christian Kjellvander

Häromkvällen bjöds jag på glögg hos en vän med den goda smaken att låta ackompanjera samkvämet med Christian Kjellvander. Ett behagligt sällskap som emellanåt fick mig att låta samtalet hamna i skuggan. Musiken tog tag starkare. I magnifika Oh Night är det stråkar, bruten röst, vemod och sorgsen text. Det här är så vackert. Naturromantiskt, norrländskt och en dos Neil Young. Christian har aldrig varit bättre än så.

Christian har såklart gett ut fler singlar och har också en duktig bror:
>> "Portugal" - Christian Kjellvander (2003)
>> "London My Town" - The Fine Arts Showcase (2009)

37: Kom Igen Lena! - Håkan Hellström

Under första halvan av 00-talet är 2002 det musikår som känns mest vitalt nu i efterhand. Håkan Hellström följde upp debutskivan med Det Är Så Jag Säger Det som var än mer medryckande, skev och charmigt falsksjungande. Håkan beskylldes för att alldeles för tydligt låna in andras textrader, inte minst i Kom Igen Lena! som har slående likheter med låtar av The Jam och Broder Daniel. Själva titeln kan ju också anspela på 80-talshiten Come On Eileen - om man vill. Hur som helst, inget fel i detta. Det är just så Håkan säger det. Smart gjort i en tid där det mesta ändå är karbonkopior och hybrider av gammal pop.

Ett slag för mer killpop i Håkans fotspår:
>> "Jag Har Varit Vilsen, Lisa" - Parken (2008)
>> "Spring Ricco" - Florence Valentin (2009)

38: For What It's Worth - The Cardigans

Åh, ljuva Nina Persson. Hon är så stor att till och med Pernilla Andersson sjunger om henne i en singel från i år. I A Camp är Nina dunderfin, men allra bäst blir det ändå i The Cardigans. Long Gone Before Daylight från 2003 är måhända bandets mest helgjutna skiva och därifrån var For What It's Worth förstasingeln. Därefter följde sommarbrisen You're The Storm och vinterhiten Live And Learn. Det är ändå kaninen och grönklädda Nina som står sig bäst.

Såklart måste också de två andra ovan nämnda singlarna kollas in:
>> "You're The Storm" - The Cardigans (2003)
>> "Live And Learn" - The Cardigans (2003)

39: When You Were Young - The Killers

Ännu mer post-punk. The Killers är framförallt mest kända för synthiga Human från i fjol. Den överskuggade nästan den ännu bättre, men mer svåråtkomliga When You Were Young. När Human spelas sönder håller When You Were Young längre. Och Somebody Told Me från 2004 är förmodligen också en större klassiker. På 39:e plats här är det 2006-singeln som gäller. Den bästa.

Amerikansk indierock här även från The Strokes och White Stripes:
>> "Last Nite" - The Strokes (2001)
>> "7 Nation Army" - White Stripes (2003)

40: The Racing Rats - The Editors

The Racing Rats är väl inte en alltför dum beskrivning på Piff & Puff som snart härjar i TV-rutan, men jag tror knappast att brittiska The Editors sjunger om Disney-figurer. Tre album har gjorts och allra starkast framträder andra plattan An End Has A Start från 2007. Därifrån väljer jag i hård konkurrens råttlåten som den bästa, men lyssna gärna in hela plattan om du får tillfälle. Fantastisk.

Rättelse: Piff & Puff är jordekorrar, inte råttor.

The Editors har liknande syskonband, inte minst White Lies och Maximo Park:
>> "Our Velocity" - Maximo Park (2007)
>> "Farewell To The Fairground" - White Lies (2009)

41: We Are The People - Empire Of The Sun

Empire Of The Sun är underliga. Downunderliga för den underfundiga. Luke och Nick utgör den australiensiska popduon som under 2009 fick sitt genombrott även utanför hemlandet. Gigantiska på hemmaplan förstås. Förträffliga We Are The People följde upp succésingeln Walking On A Dream. Jag älskar den. Och på något sätt är det befriande med musik som varken är svensk, brittisk eller amerikansk. Australien är musikhetare än USA till och med.

Cut Copy är också från Australien och Ladyhawke från grannlandet Nya Zeeland:
>> "Lights And Music" - Cut Copy (2008)
>> "Paris Is Burning" - Ladyhawke (2008)

42: My Home Town - The Perishers

Nu är det julafton och jag sitter hemma hos föräldrar nere i Västergötland. Visserligen inte i min hemstad, men nära inpå. Trakterna är snarlika, dialekten likaså. Ett småstadshjärta i skymundan träder fram igen. The Perishers sjöng My Home Town in i det där hjärtat, som längtade iväg, 2002.

"If you wanna know why I cry at night
If you wanna know why I'm so uptight
You must come with me back to my home town"

Nu boendes i en mellanstor svensk stad - min nya hemstad. När kamrater åker "hem", åker jag bort.

Ingen video tyvärr, men Spotify räddar dig. Lyssna här!

Mer svensk hemstadsromantik:
>> "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" - Håkan Hellström (2000)
>> "Handlake Village" - Takida (2008)

43: I Believe In You - Kylie Minogue

Kylie Minogue har haft ett omtumlande och även smått fantastiskt decennium. Genombrottet skedde ju allra först i slutet av 80-talt med I Should Be So Lucky, men under 90-talet stannade succén upp lite. Kylie hittade inte rätt. Med singeln Spinning Around och fler hits därefter var Kylie tillbaka igen. Ännu coolare, mognare och snyggare. 2004 släppte Kylie en samlingsplatta där vrålåket I Believe In You var nyskriven. Män med gitarrer i all ära, men pop- och discotjejerna måste också fram här. I Believe In You är tu-man-hand-förfester, goda drinkar och gåshud på dansgolvet.

Popdivorna behöver inte kämpa här i nedräkningen, men här är två som förtjänar synas:
>> "Get Together" - Madonna (2006)
>> "Just Dance" - Lady GaGa feat. Colby O'Donis (2008)

44: Hard Times - Patrick Wolf

2009 är året jag först upptäckte jämnåriga britten Patrick Wolf. Han låter mixa electronica, pop och indie till något hybridiserat, skruvat och stort. Hard Times är min Wolf-väckarklocka som fick mig rusa fram i elljusspåret i somras, släppa boken en stund i solstolen och dansa spontant i köket. Patrick får mig också att fästa uppmärksamheten på smarta nutidstexter. Årets snyggaste låt? Mycket möjligt. Och definitivt en av decenniets bästa.

"Forced to count the hours
Since two towers
Fell to fiction
Those higher powers
Putting gods to war
Who keeps score?
Ignorance is still adored"

Låt mig komplettera med mer suggestivitet och androgynitet:
>> "You Are My Sister" - Antony & The Johnsons feat. Boy George (2006)
>> "Daniel" - Bat For Lashes (2009)

45: One Of Us Is Gonna Die Young - The Ark

State Of The Ark var The Arks tredje album och innehöll färre singlar än tidigare och efterföljande skivor. Underbart livsbejakande One Of Us Is Gonna Die Young släpptes som förstasingel precuis före jul, men nådde sin storhetstid både för mig och på andra listor under tidiga 2005. The Ark tillhör gänget som maxar kvoten av låtar här i nedräkningen. One Of Us Is Gonna Die Young är därför "bara" bandets näst bästa låt, den allra finaste dyker upp om ett tag.

Om ung död sjunger Ola Salo, men här är det istället unga pappor och ung kärlek:
>> "Young Dad" - Hoffmaestro & Chraa (2006)
>> "Young Love" - Moto Boy (2008)

46: Irish Blood English Heart - Morrissey

Nu höjer vi nivån långsamt. Irish Blood English Heart är inte omedelbart en superlåt, men fäster sig starkare genom åren. Likaså hela Morrisseys album You Are The Quarry. Jag fick slita mitt hår för att avgöra bästa låten. First Of The Gang To Die, Let Me Kiss You och till viss del I Have Forgiven Jesus är ju också odödliga för mig. Morrissey hittade 2004 tillbaka till den bredare massan igen efter att ha svikit den indiepop som hans populära The Smiths stod för. Morrissey tillhör det sena 00-talets stora favoriter för mig.

I plågsamhet fick jag plocka bort dessa två singlar som också förtjänar att synas:
>> "First Of The Gang To Die" - Morrissey (2004)
>> "Let Me Kiss You" - Morrissey (2004)

47: All Lovers Hell - Kristofer Åström

Det fanns killar med gitarr som under tidigt 00-tal hjälpte mig att "utveckla" min musiksmak i rätt riktning. Bort från för mycket kommersiellt till det som kändes, betydde någonting och kändes mer äkta. Tillåt mig tycka så. Kristofer Åström är att tacka och enkannerligen hans platta Northern Blues från 2002. Javisst, det är norrländskt, vemodigt och stämningsfullt igen. All Lovers Hell är förstaspåret och bästaspåret därifrån. Är jag egentligen en norrlänning född i Götaland?

Kristofer går inte att överdosera:
>> "One Good Moment" - Kristofer Åström (2003)
>> "Just A Little Insane" - Kristofer Åström (2007)

48: I'd Rather Dance With You - Kings Of Convenience

Kings of Convenience - I'd rather dance
Uploaded by HalJordan. - Music videos, artist interviews, concerts and more.

En del poplåtar är näst intill perfekta. I'd Rather Dance With You med norska Kings Of Convenience är just en sådan. Som ett knytnävslag i ansiktet. Ett norskt sådant dessutom. Erlend och Eirik, som kan fira gemensamt 70-årskalas nästa år, har under decenniets även gjort pärlor som Toxic Girl och senast Boat Behind. De framstår ändå som oerhört bleka i jämförelse med hellre-dansa-hiten. Kings Of Convenience blir aldrig bättre än så igen. Vem har inte känt för att hellre dansa än att prata ibland?

En annan popduo från Norge var M2M med hiten Don't Say You Love Me från 2000. Båda tjejerna lyckades senare solo, först Marion och därefter Marit:
>> "Here I Am" - Marion Raven (2005)
>> "If A Song Could Get Me You" - Marit Larsen (2008)

49: I'm Gonna Let Love Find Me - Weeping Willows

2005 släppte Magnus Carlson och killarna en samlingsskiva med alla singlar som också innehöll det här vemodssnickeriet I'm Gonna Let Love Find Me. Dessvärre har jag inte hittat en video, men jag bjuder på en Spotify-länk. Nu tänker du att Magnus-kvoten är uppfylld, men Weeping Willos kommer få föras fram i rampljuset en gång till under årets sista dagar. Då blir det nästan ännu mer ledsamt.

Gråtande pilträd alltså, men här är rotlösa träd och trädkojor:
>> "Rootless Tree" - Damien Rice (2007)
>> "The Treehouse Song" - Ane Brun (2008)

50: In My Place - Coldplay

Coldplay - in my place

50 låtar kvar. Längst ner i övre skiktet är Coldplays In My Place från 2002. Det var svettigt att eliminera Coldplay-låtar med tanke på klassiker som Yellow, Talk, The Hardest Part, The Scientist, Fix You och Viva La Vida. Tungt. Jag förälskade mig i Chris Martin och hans kompisar redan 2000 när debutplattan släpptes. Det var nåt stort. Något nytt. Andra plattan var inte lika omedelbar och inte lika skönt lågmäld, men därifrån lyser framförallt In My Place upp.

Coldplay tillhör tillsammans med The Ark, Kent, Eskobar och Tomas Andersson Wij de största poängsamlarna på mina listor genom åren. Här är två orsaker från den senare halvan av 00-talet:
>> "The Hardest Part" - Coldplay (2006)
>> "Life In Technicolor II" - Coldplay (2009)

51: Jag Får Liksom Ingen Ordning - Lars Winnerbäck

Nu är vi snart på övre halvan i nedräkningen, men först släpps Lars Winnerbäck fram för tredje och sista gången. Nu på egen hand. I höst släpptes albumet Tänk Om Jag Ångrar Mig, Och Sen Ångrar Mig Igen och därifrån var Jag Får Liksom Ingen Ordning första smakprovet. Och det gav ju mersmak. Winnerbäck tonar ner gitarrerna och låter synthen få plats á la Kent. Lars vardagspoesi och säkra melodier får mig svagare och svagare med åren. Eller så känns han närmare när jag nu bor i hans gamla hemstad.

Winnerbäck från Linköping, men här är "trubadur"-grabbar från Göteborg och Småland:
>> "Oj Oj" - David Urwitz (2001)
>> "OK Baby Det Är Dags Att Vi Ska Vinna Allt" - Simon Norrsveden (2009)

52: Tommy Och Hans Mamma - Tomas Andersson Wij

Tomas Andersson Wij är störst för mig under 00-talet. Husguden. Flest konserter, flest köpta album och flest spelningar enligt last.fm. Störst helt enkelt. Tomas fyller upp två platser i nedräkningen och Tommy Och Hans Mamma är den lägsta på 52:a plats. Varför inte högre? Tomas är jämnstark som få. Trots att jag gärna bedömer, jämför och rangordnar musik är Wijs musik just svårbedömd. Den betyder för mycket och förtjänar att bara få vara. Tommy Och Hans Mamma från 2004 är ännu en ömsint och målande skildring av uppväxten och här sjungs om sommardagar i Aspudden.

"Hon var den vackraste mamma jag sett, hon hade smink och inget hår under armarna
Hon spelade Rod Stewart och lät oss smaka cigaretter.."

Två motsträvigt bortvalda låtar med Tomas Andersson Wij:
>> "Hälsingland" - Tomas Andersson Wij (2007)
>> "Jag Har Simmat Långt Ut Från Land" - Tomas Andersson Wij (2008)

53: Since U Been Gone - Kelly Clarkson

Max Martin-skrivna Since U Been Gone från 2005 är en rak, enkel och röjig poplåt. Kelly Clarkson, den första Idol-vinnaren, sjunger förbannat och oväntat trovärdigt i en av decenniets bästa kommershits. Kelly Clarkson har haft en mindre berg-och-dalbana med flippar och floppar. I år var hon tillbaka på hitlistorna igen med My Life Would Suck Without You och Already Gone.

Alla amerikanska Idol-stjärnor når inte utanför gränserna, men här är två undantag:
>> "Over You" - Daughtry (2007)
>> "Battlefield" - Jordin Sparks (2008)

54: Let Me Know - Róisín Murphy

Jag har en vän som skulle kunna gifta sig med irländska Róisín Murphy. Det lär inte ske, men det är inte desto mindre ett starkt uttryck för en musikalisk förälskelse. Jag kan sträcka mig till ett hångel och mycket tack vare fantastiskt popfunkiga Let Me Know. "Lady GaGa is a poor imitation of me", har Róisín uttalat sig och det är emellanåt rätt slående likheter mellan tjejerna stilmässigt. Men Róisín är svalare, snyggare och mer stilfull. Och står för bättre musik förstås.

Känner du igen henne? Jo, Murphy sjöng ju i duon Moloko:
>> "The Time Is Now" - Moloko (2000)
>> "Familiar Feeling" - Moloko (2003)

55: Loopholes - Tim Neu

Typisk Pär-musik, skulle någon säga. 2006 hypades Tim Neu under en kort tid, men glanstiden försvann alldeles för snabbt. Inför P3 Guld-galan:

"Som traditionen bjuder tar P3 Guld tillfället i akt att ge en ny lovande artist chansen att göra sig hörd. I år är det Tim Neu, med ett förflutet i bandet Busty, som intar scenen."

Placebo och Smashing Pumpkins ligger nära till hands i jämförelse speciellt med tanke på den nervljusa vemodsrösten. Men Tim Neu slog aldrig igenom stort. Loopholes är däremot decenniets 55:e bästa låt.

Placebo och Smashing Pumpkins har kunnat låta så här under 00-talet:
>> "Stand Inside Your Love" - Smashing Pumpkins (2000)
>> "Special K" - Placebo (2001)

56: Samson - Regina Spektor

Varför inte hämta ännu en låt från 2007? Regina Spektor förgyllde vårkanten med pianovackra Samson som handlar om ovillkorlig förlåtelse i ett kärleksförhållande. Den bibliska historien om Delilah och Samson använder Regina på ett metaforiskt, smart och berörande sätt. Regina fick senast i år ytterligare en stor radiohit med Laughing With, som i mitt tyckte inte mäter sig med Samson.

Liknande toner:
>> "1234" - Feist (2007)
>> "New Soul" - Yael Naim (2008)

57: My Secret - Anna Ternheim

Det finns nåt befriande charmigt över Anna Ternheims engelska uttal. Det är inte dåligt, men inte heller så svenskt tillrättalagt. Uttalet i kombination med klarspröd rösten, växande melodier och nakna texter gör att Anna sticker ut i en stor myrstack av svenska singer-songwriters. My Secret tillhör ett musikstarkt 2005, samma år som Anna fick pris som bästa nykomling både på P3 Guld- och Grammisgalan. Numera känns hon som en trogen och pålitlig veteran.

Dessa två kvinnliga artister har fått de två senaste årens nykomlingspriser på P3 Guld-galan:
>> "And I Found This Boy" - Maia Hirasawa (2007)
>> "Little Bit" - Lykke Li (2008)

58: End Of The World News (Dose Me Up) - Tom McRae

2001 var ett tunt musikår i min bok. Efter idag är det nämligen endast en låt kvar att plocka fram, men den får ni å andra sidan vänta på till en bra bit efter julhelgen. Tom McRae är en vintrig blixtförälskelse från 2001 och End Of The World News (Dose Me Up) följde med mig ända in i en betydelsefull sommar. Det är nåt i rösten, nåt i texten, nåt i stämningen.

Under samma vintertid, också från de brittiska öarna, föll jag även för:
>> "Inner Smile" - Texas (2001)
>> "The Man Who Told Everything" - The Doves (2001)

59: Someone New - Eskobar feat. Heather Nova

Eskobar, som bildades redan i mitten av 90-talet, albumdebuterade 2000 med deras hittills bästa skiva 'til We're Dead. Få band har varit så jämnt produktiva under decenniet med singelsläpp alla år förutom just i år. Someone New från 2002 är i konkurrens med Tumbling Down och On The Ground utvald till deras starkaste kort. Heather Nova lyfter såklart den redan klassiska popduetten ännu högre.

Jag har i min nördighet gjort över 1200 personliga topplistor under 00-talet. Eskobar är den 5:e största poängsamlaren och dessa två fina låtar har såklart spelat stor roll:
>> "Tumbling Down" - Eskobar (2000)
>> "On The Ground" - Eskobar (2003)

60: Love Is My Drug - John ME

John ME är bildsköne Mattias Edlund Thysell från forna The Motorhomes, som ni ju sett tidigare här i nedräkningen. En trött Mattias behövde några år efter splittringen för att hitta tillbaka till musiken. En plötsligt spelning i Köpenhamn 2006 gav honom energin att satsa på nytt. Det är jag glad för. Tillsammans med Amanda Jenssen framförde John ME Love Is My Drug på P3 Guld-galan tidigare i år. En låt att inte bli trött på. Andrasingeln och inte lika populära Run, som du kollar in här nedan, är faktiskt minst lika bra.

Mer med Mattias vid mikrofonen från var sin ände av decenniet:
>> "For Whom It May Concern" - The Motorhomes (2000)
>> "Run" - John ME (2009)

61: Do You Know - Evolver

Evolver fick som flest lyssnare när deras Another Time Another Place var ledmotiv för den nu bortglömda dokusåpan Riket. Innan dess, 2004, försökte de slå igenom med den här halvfunkiga danslåten Do You Know. Idag visar Youtube-siffrorna, drygt 150 visningar, på att väldigt få minns den alls. Jag minns.

Apropå dansmusik. 2004 innebar förfester, utekvällar och mycket discopop på dansgovlet. Inte ogärna till detta efter några öl:
>> "Physical" - Alcazar (2004)
>> "Det Gör Ont" - Lena Philipsson (2004)

62: Diary Of A Wimp - Space

Det här är okänt och en flopp. Liverpool-bandet Space formades redan 1993 och det såg ljust ut ett tag för sångaren Thomas Scott och hans kamrater. Men 00-talet blev mörkt. Diary Of A Wimp släpptes 2000 som singel inför ett tänkt albumsläpp, men sålde inget vidare och planerna fick skjutas upp. Samarbetsproblem, skivbolagstrubbel och ljumma recensioner präglade åren fram till 2005 då bandet splittrades.

Jag kan idag förundras över hur jag redan 2000, när mitt intresse mer grundades på aktivt radiolyssnande än nätsurfande, lyckades finna udda och för många okända band.
>> "Leaving Town" - Dexter Freebish (2000)
>> "You're A God" - Vertical Horizon (2000)

63: Not Ready To Make Nice - Dixie Chicks

Not Ready To Make Nice (clip)
Uploaded by zero46. - Explore more music videos.

Amerikansk country låter jag mig inte skämmas bort med. Inte alls, men vissa countryballader som inte känns alltför hardcore funkar. Not Ready To Make Nice är en sådan klassiker.

"And how in the world
Can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they'd write me a letter
Saying that I better shut up and sing
Or my life will be over."

Dixie Chicks, gigantiska stjärnor framförallt i södra och konservativa USA, fick utstå hårda och dödshot efter kritiska uttalanden mot George W. Bush under en konsert i England 2003. Not Ready To Make Nice skrevs för att göra uttryck för bandets känslor kring händelsen och dess konsvekenser. Sårbarhet, styrka och stolthet har sällan känts så enhetligt i en och samma komposition.

Dixie Chicks är förebilder och "light country"-grupper jämförs ofta med dessa. Svenska Calaisa och Cookies N Beans, som ju båda deltagit i Melodifestivalen, inte minst:
>> "If I Could" - Calaisa (2008)
>> "What If" - Cookies N Beans (2009)

64: What Else Is There - Röyksopp & Karin Dreijer

Norska elektroduon Röyksopp lånar ju gärna in svenska sångerskor och inte minst Karin Dreijer som senast gästspelade i This Must Be It. För fyra år sedan hördes hon däremot i den snyggare och mer suggestiva What Else Is There som jag spelade flitigt under lång, lång tid. Det finns något läckert otäckt och förvillande drömskt över What Else Is There. 64:e plats här i nedräkningen.

Karin Dreijer, som ju kallar sig Fever Ray nu som solo, har ni såklart också hört med brorsan i The Knife:
>> "Heartbeats" - The Knife (2003)
>> "Pass This On" - The Knife (2003)

65: Hela Livet Var Ett Disco - Markus Krunegård

De flesta skulle förmodligen hävda att Jag Är En Vampyr är Markus Krunegårds starkaste låt, men jag väljer årets hit Hela Livet Var Ett Disco. Viss förtjänst tillhör den något oväntade producenten Mauro Scocco, vilket kan höras i pianoplinkandet. Markus är uppväxt i Norrköping, sjunger om dess spårvagnsspår och saknar kickarna från den ungdom han drivit ur sin kropp. Om sisådär fem år kommer Hela Livet Var Ett Disco påminna mig om tiden i grannstaden Linköping med småbesök till den charmigare lillebrorsan Norrköping. Och kickarna, vart tog dom vägen?

Krunegård popsjunger om disco, men här är discopop om diskotek:
>> "Crying At The Discotheque" - Alcazar (2000)
>> "Discotheque" - Elin Lanto (2008)

66: Maybe - Brainstorm

Schlager-Charlotte såg till att landa Eurovision-cirkusen i Globen 2000, ett idag ansett klassiskt år. Inte minst för att SVT var innovativa och visade vägen för tävlingen in i ett modernt 00-tal. Tävlingen ynglade även av sig ovanligt många hits och det allra störst i Sverige blev de debuterande letternas bidrag My Star med Brainstorm. Starkt influerade av brittisk pop kändes det bekant och pojkcharmig. Bra låt. Söt. Men jag, som har en svaghet för lite dystrare melodier, gick igång ännu mer på den mer okända Maybe som var en sommarsingel 2001. Nu är det tyst om bandet.

Eurovision Song Contest är inte bortskämda med kompetenta rockband, men här är två höjdarlåtar från 00-talets tävlingar:
>> "Deli" - Mor Ve Ötesi (2008)
>> "The Highest Heights" - Lovebugs (2009)

67: Falling Slowly - Glen Hansard & Marketa Irglova

Jag log, njöt och grät till irländska independentfilmen Once från 2006. Enkel handling, enkelt filmad, vardagsäkta och med musiken som en naturlig del i handlingen. För musiken finns ju med hela tiden. Inte bara där, utan även i mitt liv. Glen Hansard och tjeckiska Marketa är aldrig ihop i filmen, men är tillsammans i verkligheten och har även turnerat ihop. Falling Slowly vann senare en Oscar för bästa filmlåt. Stående ovation!

En duett i tvärnationella och vemodiga duetter:
>> "Lovers Dream" - Anna Ternheim feat. Fyfe Dangerfield (2007)
>> "Broken Strings" - James Morrison feat. Nelly Furtado (2008)

68: Dancing Shoes - Montt Mardié

Tidsdistansen är liten till Montt Mardiés 80-talsblåsiga Dancing Shoes, ett somrigt lyckopiller från i år. Montt Mardié, som är jämngammal med mig, är ytterligare en svensk gosse som fingerat sitt vanliga namn. Han heter egentligen David Pagmar. Debuten skedde redan 2005, men för mig är höjdpunkten hittills senaste albumet Skaizerkite där Dancing Shoes är vackrast.

Liknande svenska poptoner som också hyllats:
>> "ADHD" - Jonas Game (2007)
>> "The Queen's Corner" - Joel Alme (2008)

69: It Takes A Fool To Remain Sane - The Ark

The Ark - It takes a fool to remain sane
Uploaded by Pyr0ss. - Explore more music videos.

Våren 2000 och mitt intresse för svensk musik växte snabbare än någonsin. Let Your Body Decide tog över våren helt. Ola Salo så befriande, lättande, nåt nytt. The Ark, det lilla okända bandet från Rottne i Småland, fick ingen stor första hit. Men sedan. Sommaren. It Takes A Fool To Remain Sane, som följde i temat och uppmaningen var-dig-själv, blev en långkörare. Inte bara i min gamla trogna CD-stereo, utan även i radio långt in på hösten. The Ark befann sig på rätt plats, i rätt tid - i mitt liv.

The Arks debutplatta är en svensk klassiker. Här är första- och tredjesingeln:
>> "Let Your Body Decide" - The Ark (2000)
>> "Echo Chamber" - The Ark (2000)

70: Closer - Travis

Travis - Closer

2007 igen, men det var precis för 10 år sedan som skotska Travis slog igenom med sorgliga Why Does It Always Rain On Me. Nyligen hörde vi Peter Jöback och Kate Pierson i en cover av Travis största hit Sing från 2001. Trendkurvan för Fran, Dougie och Andy har stilla gått neråt under åren. Efterföljare, som tagit utrymme istället, är Keane, Snow Patrol och till viss del Athlete. Closer, en låt som föll alltför snabbt bort från radiostationernas spellistor, är Travis guldklimp.

Athlete har ni sett här tidigare, men här är Keane och Snow Patrol:
>> "Everybody's Changing" - Keane (2004)
>> "Chasing Cars" - Snow Patrol (2006)

71: Maple Leaves - Rocky Dennis

"She said it was all make-belief, but I thought you said maple leaves.."

Under namnet Rocky Dennis fångade Jens Lekman mig redan 2003 med Maple Leaves. En mer typisk höstlåt tycker jag är svår för mig att finna. 2003 var också ett år då Göteborg långsamt blev mer och mer bekant för mig, vilket såklart får Jens textrader att gå in än djupare. Heja Kortedala!

Melodisk kvalitetspop från Göteborg finns det mer av:
>> "God Knows (You Gotta Give To Get)" - El Perro Del Mar (2006)
>> "Bold As Love" - Whyte Seeds (2006)

72: Consolation Prizes - Phoenix

Det kan tyckas enkelriktat att enbart välja Phoenix från Frankrikes poputbud, men här är killarna igen för sista gången. Dock - i ett försök att försvara mig - är jag inte uppe i tre Phoenix-låtar som hos Nollnolltalet.se. Consolation Prizes är Thomas Mars och hans vänners bästa låt hittills i mitt tycke.

Från fransoser till fransyskor:
>> "The Songs That We Sing" - Charlotte Gainsbourg (2006)
>> "Et S'il Fallait Le Faire" - Patricia Kaas (2009)

73: Fallen - Sarah McLachlan

Sarah McLachlan. Den kanadensiska singer-songwritern som är stor i sitt hemland, men som kanske aldrig nått lika hög status här i Sverige. 2003 gjorde hon comeback med plattan Afterglow och därifrån plockades den för mig långsiktigt skimrande Fallen som singel. Däremot släpptes den först i Sverige året därpå. En del låtar behöver tid, och andra tuggas snabbt sönder. Fallen talar emot sin titel och växer snarare med åren.

Faller, fallande, falleri, fallera, finskt, festivaligt:
>> "F-f-f-falling" - The Rasmus (2001)
>> "Faller Du Så Faller Jag" - Patrik Isaksson (2006)