19: Going To A Town - Rufus Wainwright

"Tell me, do you really think you go to hell for having loved?
Tell me, enough for thinking everything you've done is good
I really need to know
After soaking the body of Jesus Christ in blood
I'm so tired of America
I really need to know"

Rufus uttrycker här hur trött han är på sitt Amerika, vilket ju också kan ses symbolisera önskan om att kapa de där negativa känslobanden som ofrånkomligt inverkar negativt på ens liv. Tolkningarna kan vara många. Rufus skrev i alla fall ihop den här fina balladen på fem minuter han plötsligt fick över. Det kanske oftast är de där låtarna som blir bäst; de spontana och känslomässiga direkt från ett värkande hjärta.

Inga amerikaner, men två andra killar med mycket piano i samma genrefåra som jag lyssnade på mycket under tidiga 00-talet:
>> "She Fell Into My Arms" - Ed Harcourt (2001)
>> "Spitting In The Wind" - Badly Drawn Boy (2001)

22: Sex On Fire - Kings Of Leon

Sex On Fire är bättre än den för svenskarna sent upptäckta Use Somebody. Amerikanska Nashville-rockarna Kings Of Leon, som jag under många år upplevde som rätt bleka, överraskade mig plötsligt i fjol. Sex On Fire går in under huden och sätter mig i ett tillstånd där tidsuppfattning upplöses den bara är. Sådant borde ju räcka till tronplats, men Sex On Fire behöver tid på sig för att bevisa att den håller hela vägen. Som ett årgångsvin. För kanske är det en årsslända?

The Killers och Kings Of Leon påminner om varandra, men här är också två amerikanska indierockband som jag lyssnat en del på under 00-talet:
>> "Nobody Move, Nobody Get Hurt" - We Are Scientists (2006)
>> "Hospital Beds" - Cold War Kids (2007)

39: When You Were Young - The Killers

Ännu mer post-punk. The Killers är framförallt mest kända för synthiga Human från i fjol. Den överskuggade nästan den ännu bättre, men mer svåråtkomliga When You Were Young. När Human spelas sönder håller When You Were Young längre. Och Somebody Told Me från 2004 är förmodligen också en större klassiker. På 39:e plats här är det 2006-singeln som gäller. Den bästa.

Amerikansk indierock här även från The Strokes och White Stripes:
>> "Last Nite" - The Strokes (2001)
>> "7 Nation Army" - White Stripes (2003)

53: Since U Been Gone - Kelly Clarkson

Max Martin-skrivna Since U Been Gone från 2005 är en rak, enkel och röjig poplåt. Kelly Clarkson, den första Idol-vinnaren, sjunger förbannat och oväntat trovärdigt i en av decenniets bästa kommershits. Kelly Clarkson har haft en mindre berg-och-dalbana med flippar och floppar. I år var hon tillbaka på hitlistorna igen med My Life Would Suck Without You och Already Gone.

Alla amerikanska Idol-stjärnor når inte utanför gränserna, men här är två undantag:
>> "Over You" - Daughtry (2007)
>> "Battlefield" - Jordin Sparks (2008)

56: Samson - Regina Spektor

Varför inte hämta ännu en låt från 2007? Regina Spektor förgyllde vårkanten med pianovackra Samson som handlar om ovillkorlig förlåtelse i ett kärleksförhållande. Den bibliska historien om Delilah och Samson använder Regina på ett metaforiskt, smart och berörande sätt. Regina fick senast i år ytterligare en stor radiohit med Laughing With, som i mitt tyckte inte mäter sig med Samson.

Liknande toner:
>> "1234" - Feist (2007)
>> "New Soul" - Yael Naim (2008)

59: Someone New - Eskobar feat. Heather Nova

Eskobar, som bildades redan i mitten av 90-talet, albumdebuterade 2000 med deras hittills bästa skiva 'til We're Dead. Få band har varit så jämnt produktiva under decenniet med singelsläpp alla år förutom just i år. Someone New från 2002 är i konkurrens med Tumbling Down och On The Ground utvald till deras starkaste kort. Heather Nova lyfter såklart den redan klassiska popduetten ännu högre.

Jag har i min nördighet gjort över 1200 personliga topplistor under 00-talet. Eskobar är den 5:e största poängsamlaren och dessa två fina låtar har såklart spelat stor roll:
>> "Tumbling Down" - Eskobar (2000)
>> "On The Ground" - Eskobar (2003)

63: Not Ready To Make Nice - Dixie Chicks

Not Ready To Make Nice (clip)
Uploaded by zero46. - Explore more music videos.

Amerikansk country låter jag mig inte skämmas bort med. Inte alls, men vissa countryballader som inte känns alltför hardcore funkar. Not Ready To Make Nice är en sådan klassiker.

"And how in the world
Can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they'd write me a letter
Saying that I better shut up and sing
Or my life will be over."

Dixie Chicks, gigantiska stjärnor framförallt i södra och konservativa USA, fick utstå hårda och dödshot efter kritiska uttalanden mot George W. Bush under en konsert i England 2003. Not Ready To Make Nice skrevs för att göra uttryck för bandets känslor kring händelsen och dess konsvekenser. Sårbarhet, styrka och stolthet har sällan känts så enhetligt i en och samma komposition.

Dixie Chicks är förebilder och "light country"-grupper jämförs ofta med dessa. Svenska Calaisa och Cookies N Beans, som ju båda deltagit i Melodifestivalen, inte minst:
>> "If I Could" - Calaisa (2008)
>> "What If" - Cookies N Beans (2009)

75: Hurt - Christina Aguilera

Jag faller sällan för amerikanska divor. De berör mig inte, rinner liksom av, känns inte. Aguileras Hurt från 2006, som handlar om en skuldfylld relation mellan en dotter och far, är ett stort och pampigt undantag. Stråkar, svidande skuld och sorgsinne. Klart jag köper allt det där. Därmed dyker också USA upp för första gången i nedräkningen.

Amerikanska divor med stora låtar:
>> "We Belong Together" - Mariah Carey (2005)
>> "Halo" - Beyoncé (2009)