4: Red - Daniel Merriweather

Få timmar kvar nu av året. Och nu slänger jag ut även 2009 helt. Daniel Merriweathers Red är nämligen årets finaste låtpärla och 00-talets 4:e bästa låt. En hänryckning. Daniel sjunger rakt från en trampad hjärtmuskel i Red om att bli lämnad, känna sig maktlös och näst intill förnedrad. Ännu ett klassiskt tema såklart, men för mig blir aldrig Red klyschigt eller tomt. Jag tror på varenda ord. Australien slår som vanligt i underläge, och överraskar.

2009 är förbi. Det är nästan för tidigt för att få tillräcklig distans, men korta ord är sommarkurs, Berlin, sommarlättja, spontana tåg, spontana fester, mera tåg, Stockholm och stöttning.

Popfavoriter att också minnas från året som just gått:
>> "Love Child" - Fibes, Oh Fibes! (2009)
>> "Mykonos" - Fleet Foxes (2009)

20: Be The One - Jack Peñate

Jack Peñate är ännu en ung begåvad popkille, nyligen fyllda 25. Jag upptäckte honom först 2007 i lågmälda Torn On The Platform, men det var först med ruffare, roligare och svängigare Be The One som jag vaknade till. Jag älskar Be The One! Blåset, rösten, rytmen, språket, melodin, gunget. Funk, soul och pop sammansvärjt. Genialt och fulländat. Årets näst bästa låt och decenniets 20:e bästa.

"Did we really, did we really fall in love?"

Ja, Jack!

Nej, Johnson och McManus når inte samma status, men här är mer Jack-pop:
>> "Sleep Through The Static" - Jack Johnson (2008)
>> "Bang On The Piano" - Jack McManus (2008)

24: 1991 - Robert Svensson

Det är nog rätt typiskt att jag ska vaska fram gossar med helyllesvenska namn som Olle Nyman, Lars Bygdén, Anton Björkenvall, Jens Lekman, Kristofer Åström, Ulf Stureson och Andreas Sandlund. Och i år fann jag även Robert Svensson. Först i Young Enoughduett med Markus Krunegård, men sedan på egen hand i 1991 tidigt i år. P3, en kanal jag numera lyssnar allt mindre på, lät låten hamna på rotation och under sommaren kunde ni säkert också höra Broadwaypå FM-bandet. Men 1991 är helt klart bäst och decenniets 24:e bästa låt.

Robert sjunger om 1991, men Titiyo ville tillbaka ännu längre och Hello Saferide nöjde sig med att sjunga om 2006:
>> "1989" - Titiyo (2001)
>> "2006" - Hello Saferide (2006)

41: We Are The People - Empire Of The Sun

Empire Of The Sun är underliga. Downunderliga för den underfundiga. Luke och Nick utgör den australiensiska popduon som under 2009 fick sitt genombrott även utanför hemlandet. Gigantiska på hemmaplan förstås. Förträffliga We Are The People följde upp succésingeln Walking On A Dream. Jag älskar den. Och på något sätt är det befriande med musik som varken är svensk, brittisk eller amerikansk. Australien är musikhetare än USA till och med.

Cut Copy är också från Australien och Ladyhawke från grannlandet Nya Zeeland:
>> "Lights And Music" - Cut Copy (2008)
>> "Paris Is Burning" - Ladyhawke (2008)

44: Hard Times - Patrick Wolf

2009 är året jag först upptäckte jämnåriga britten Patrick Wolf. Han låter mixa electronica, pop och indie till något hybridiserat, skruvat och stort. Hard Times är min Wolf-väckarklocka som fick mig rusa fram i elljusspåret i somras, släppa boken en stund i solstolen och dansa spontant i köket. Patrick får mig också att fästa uppmärksamheten på smarta nutidstexter. Årets snyggaste låt? Mycket möjligt. Och definitivt en av decenniets bästa.

"Forced to count the hours
Since two towers
Fell to fiction
Those higher powers
Putting gods to war
Who keeps score?
Ignorance is still adored"

Låt mig komplettera med mer suggestivitet och androgynitet:
>> "You Are My Sister" - Antony & The Johnsons feat. Boy George (2006)
>> "Daniel" - Bat For Lashes (2009)

51: Jag Får Liksom Ingen Ordning - Lars Winnerbäck

Nu är vi snart på övre halvan i nedräkningen, men först släpps Lars Winnerbäck fram för tredje och sista gången. Nu på egen hand. I höst släpptes albumet Tänk Om Jag Ångrar Mig, Och Sen Ångrar Mig Igen och därifrån var Jag Får Liksom Ingen Ordning första smakprovet. Och det gav ju mersmak. Winnerbäck tonar ner gitarrerna och låter synthen få plats á la Kent. Lars vardagspoesi och säkra melodier får mig svagare och svagare med åren. Eller så känns han närmare när jag nu bor i hans gamla hemstad.

Winnerbäck från Linköping, men här är "trubadur"-grabbar från Göteborg och Småland:
>> "Oj Oj" - David Urwitz (2001)
>> "OK Baby Det Är Dags Att Vi Ska Vinna Allt" - Simon Norrsveden (2009)

60: Love Is My Drug - John ME

John ME är bildsköne Mattias Edlund Thysell från forna The Motorhomes, som ni ju sett tidigare här i nedräkningen. En trött Mattias behövde några år efter splittringen för att hitta tillbaka till musiken. En plötsligt spelning i Köpenhamn 2006 gav honom energin att satsa på nytt. Det är jag glad för. Tillsammans med Amanda Jenssen framförde John ME Love Is My Drug på P3 Guld-galan tidigare i år. En låt att inte bli trött på. Andrasingeln och inte lika populära Run, som du kollar in här nedan, är faktiskt minst lika bra.

Mer med Mattias vid mikrofonen från var sin ände av decenniet:
>> "For Whom It May Concern" - The Motorhomes (2000)
>> "Run" - John ME (2009)

65: Hela Livet Var Ett Disco - Markus Krunegård

De flesta skulle förmodligen hävda att Jag Är En Vampyr är Markus Krunegårds starkaste låt, men jag väljer årets hit Hela Livet Var Ett Disco. Viss förtjänst tillhör den något oväntade producenten Mauro Scocco, vilket kan höras i pianoplinkandet. Markus är uppväxt i Norrköping, sjunger om dess spårvagnsspår och saknar kickarna från den ungdom han drivit ur sin kropp. Om sisådär fem år kommer Hela Livet Var Ett Disco påminna mig om tiden i grannstaden Linköping med småbesök till den charmigare lillebrorsan Norrköping. Och kickarna, vart tog dom vägen?

Krunegård popsjunger om disco, men här är discopop om diskotek:
>> "Crying At The Discotheque" - Alcazar (2000)
>> "Discotheque" - Elin Lanto (2008)

68: Dancing Shoes - Montt Mardié

Tidsdistansen är liten till Montt Mardiés 80-talsblåsiga Dancing Shoes, ett somrigt lyckopiller från i år. Montt Mardié, som är jämngammal med mig, är ytterligare en svensk gosse som fingerat sitt vanliga namn. Han heter egentligen David Pagmar. Debuten skedde redan 2005, men för mig är höjdpunkten hittills senaste albumet Skaizerkite där Dancing Shoes är vackrast.

Liknande svenska poptoner som också hyllats:
>> "ADHD" - Jonas Game (2007)
>> "The Queen's Corner" - Joel Alme (2008)

77: Rabbit Heart (Raise It Up) - Florence + The Machine

I år var helt klart sommaren musikstarkaste tiden. Ett flertal av årets finaste pärlor förgyllde mina slappa och sommarkursiga dagar i gröngräset. En låt som smög sig på långsamt och växte sig stor, stor, stor är Rabbit Heart (Raise It Up) med Florence + The Machine. Udda och skevt, näst intill spöklikt i körsången, melodiskt och nervigt. Nu under vintern är det You've Got The Love som är ett av mina soundtracks. Florence året om? Ja, tack! Och jag tar gärna med henne in i 10-talet.

Under sensommaren i år upptäckte jag och gillade även:
>> "Ambitions" - Donkeyboy (2009)
>> "Navigation" - Bye Bye Bicycle (2009)

97: Love Will Always Get Us Down - Anton Björkenvall

Musikhösten 2009 är måhända inte lika stark som sommaren, men en del små fina pärlor har ändå framträtt. Och nya namn för mig. Anton Björkenvall, en ung Kiruna-son, gör fin americana i norrländskt snitt. Knappast den första som gör det, men få lyckas lika bra. Om möjligt är det alldeles för tidigt att avgöra om Love Will Always Get Us Down tillhör decenniets allra bästa, men i sin tidlöshet och kvalité förtjänar den ändå sin 97:e plats. Ledsna norrlänningar med gitarr är det inte slut på. Det kommer flera.

..men här är två norrlänningar som trots sin hjärtskärande lågmäldhet inte kvalificerat sig för listan:
>> "Things To Lose" - Ludvig Svartholm (2007)
>> "Don't Let Those Bastards Reel You In" - Olle Nyman (2008)